Snart så <3
Då jag inte hittar skärmklippsvertyget på min data, får jag kopiera rakt av.
This might be the last time..
Som jag skriver här.
Jag har tappat bort mig själv, jag är inget annat än en graviditet just nu.
Antagien grinar jag eller så är jag arg.
Antigen är jag trött och ligger i sängen en hel dag eller så har jag ont. Ont i höft och rygg.
Oftast är jag trött samtidigt som jag är ledsen, och är arg när jag har ont.
Men det finns inge mellan ting längre.
Det finns ingen Nadja.
Det är 3 månader kvar tills denna hormonstyrda kropp kan försöka återgå till
det normala.. Om det finns psyke kvar efter yttligare tre månader det vill säga.
Jag vet att allt kommer vara värt det, till slut.
Men jag vill bara vara mig igen.
Jag vill få min pojkvän att må bra, inte tvärtom.
Jag vill få min pojkvän att må bra, inte tvärtom.
Och jag vill kunna träffa folk och prata med folk på ett normalt sätt igen.
Utan en främmande hand på min mage och frågor om kön.
Min kropp har förändrats utan att jag kan göra något åt saken,
mitt humör lever sitt egna lilla liv var dag och jag vet att jag endast har tur att
kärleken finns kvar efter allt.
Men betyder det verkligen att folk får fripassage till min mage?
Ska de inte börja klämma på mina pattar som bara växer och växer också??
Eller klappa på mina alltmer svullna blygläppar samtdigt som de säger - " Jag tror iallafall att det är en flicka" ???
Vart kan man läsa om hur ens kropp bli så jävla offentlig och allas business för att man väntar barn?
Det räcker inte med att man blir en satans jävla bitch och riktigt elakt på grund av hormornerna?
Eller att man är less på att behöva köpa en ny BH... Var och varannan vecka??
Ska de inte börja klämma på mina pattar som bara växer och växer också??
Eller klappa på mina alltmer svullna blygläppar samtdigt som de säger - " Jag tror iallafall att det är en flicka" ???
Vart kan man läsa om hur ens kropp bli så jävla offentlig och allas business för att man väntar barn?
Det räcker inte med att man blir en satans jävla bitch och riktigt elakt på grund av hormornerna?
Eller att man är less på att behöva köpa en ny BH... Var och varannan vecka??
Eller det faktum att ens kropp inte riktigt vill fungera som förr, med 12 extra kilo att anpassa sig till??
Eller räcker det bara inte att kärleken tar stryk av graviditeten?
För allt är tamigfanemig inte en jävla dans på rosor..
Eller räcker det bara inte att kärleken tar stryk av graviditeten?
För allt är tamigfanemig inte en jävla dans på rosor..
Och var tar man ut all sin ilska och ledsamhet om inte i hemmet?
Rätta mig om jag har fel, men det är de nära som får ta skiten samtidigt som de ska försöka få allt bra igen...
Rätta mig om jag har fel, men det är de nära som får ta skiten samtidigt som de ska försöka få allt bra igen...
Sen vet jag självklart att ingen graviditet är den andra lik
och för många par är det säkerligen bara ett enda stort gulligull och som en enda lång kärleksemester i väntan på den lille. Men för mig är det inte så.
Och jag brukar trösta mig med att det finns dom som har det värre, att jag ska vara tacksam över att
jag inte är en av dom.
jag inte är en av dom.
Men vet ni vad?
FUCK IT!
Det är jobbigt för mig, iallafall.
Graviditetsbekymmer.
Nu ligger man återigen i sängen, får försöka plugga lite eller så.
Får såå ont i ryggen av att sitta/ligga i soffan.
TUR nog är det nog inte foglossning, utan bara vanlig ryggont.
Vilket inte är så konstigt, jag har ju gått upp lite över 10 kilo, klart det ska märkas på något sätt
och hållningen förändras ju och jag har ju haft problem med rygg tidigare.
Det är bara att gilla acceptera läget!
Som tur är regnar det ute, massa mys ljud!!
Dock skulle inte ett halv kilo godis sitta fel...
Men karln min ska jobba ikväll, och jag beger mig inte ut idag..
Så får väl klara mig utan godis.. Kanske kladdkaksmet duger åt mig?
Jag är tacksam att det inte verkar vara foglossning, och att smärtan hur som inte är värre än den är.
För jag blir helt tokig av bara det här, kan ni tänka er hur jag hade varit om den var värre ?
Önskar det gick att göra något åt smärtan, men bara bita i det sura äpplet och försöka
njuta av en dag i sängen... :P
Vilket inte är så konstigt, jag har ju gått upp lite över 10 kilo, klart det ska märkas på något sätt
och hållningen förändras ju och jag har ju haft problem med rygg tidigare.
Det är bara att gilla acceptera läget!
Som tur är regnar det ute, massa mys ljud!!
Dock skulle inte ett halv kilo godis sitta fel...
Men karln min ska jobba ikväll, och jag beger mig inte ut idag..
Så får väl klara mig utan godis.. Kanske kladdkaksmet duger åt mig?
Jag är tacksam att det inte verkar vara foglossning, och att smärtan hur som inte är värre än den är.
För jag blir helt tokig av bara det här, kan ni tänka er hur jag hade varit om den var värre ?
Önskar det gick att göra något åt smärtan, men bara bita i det sura äpplet och försöka
njuta av en dag i sängen... :P
v.25 (v.24+0)
Idag går vi in i vecka 25, inte långt kvar nu.
Vi var på föräldragruppen idag (Vi missade första gången, 1juni, pga jobb),
det var profylax, eller vad sjutton det nu heter, kurs.
Jag tycker det var givande och jag hoppas Per tycker det med, kursen inriktar ju
sig mest på honom och det stöd han ska ge under förlossningen.
Annars har jag inte så mycket att uppdatera om, iallafall inte gällande graviditeten...
Brösten växer som ogräs och 75D är numera för smått.
Typiskt att jag fick hem en Bikini och 2 BHar i just den storleken idag..
Det blev att skicka tillbaka, får åka in till stan och shoppa när skatteåterbäringen trillar in.
Annars mår jag bra och det lilla livet i min mage verkar göra desamma,
fullrulle där inne. =)
Imorgon ska vi återigen till Flen och träffa barnmorskan på kontroll och även lyssna på
hjärtljuden tror jag :) Det har jag längtat efter<3
Nervositeten bara växer.
Idag är det v. 18+0 i graviditeten, vilket innebär att vi går in i vecka 19.
Vilket i sig innebär att det är dags för det efterlängtande ultraljudet imorgon förmiddag...
Förväntningarna är lika höga som rädslan om jag ska vara ärliga...
Men det ska nog gå bra!
Peppar,Peppar ta i trä
Imorgon får vi alltså ett mer "bestämt" förlossningsdatum...
Utgår man från sista mensen så är det 28e september som gäller...
Hoppas de ändrar på det imorgon, Jontes dag då ju!
vecka 18 !
Snart halva tiden gått. Eller det beror på hur man ser det.
18 veckor är ju lika mycket som 4 och en halv månad, och man är gravid i 9 månader.
Men man räknar 40 veckor, då är 20veckor halva tiden.
Haha! Iallafalll, snart halva tiden gått!
Imorgon är det en vecka kvar till ultraljudet och jag blir bara mer och mer nervösare...
Imorgon är det en vecka kvar till ultraljudet och jag blir bara mer och mer nervösare...
Men det ska nog gå så bra så!
Efter ultraljudet har jag bestämt att jag och älskling ska gå en sväng på stan,
Efter ultraljudet har jag bestämt att jag och älskling ska gå en sväng på stan,
kika lite på skötbord och sånt dära..
Lyckligaste tiden i en kvinnas liv ?
Det här kommer låta fel i så mångas öron.
tillochmed jag skäms över att det känns såhär dessa dagar.
Överallt får man läsa att man ska njuta av sin graviditet, att nio månder går så fort.
Det ska vara en lycklig tid, fylld med förväntan och längtan och glädje och fnitter och
alla gravida ser ju sådär strålande vackra ut, ni vet vad jag menar.
Well, jag vet inte om jag bryter mot någon oskriven lag nu men..
DET ÄR FANEMIG INGEN JÄVLA DANS PÅ ROSOR!
Jag har under dessa 17 veckor mått sämre än bättre,
fler dåliga dagar än bra.
Det kanske ger sig, jag kanske inte minns det när jag är
höggravid, det kanske är den tiden som är så himla bra och som man ska
njuta av..?
Men nu, jag vill inte mera. Så känner jag. Jag orkar inte fler tårar, skrik och gnäll över ingeting.
Jag orkar inte vara orolig och rädd över hur det står till med fostret i min mage.
Jag är tillochmed rädd inför ultraljudet den 28e april, tänk om det är något fel?
Tänk om det är så allvarligt fel att barnet inte skulle klara sig utanför magen och
Tänk om det är så allvarligt fel att barnet inte skulle klara sig utanför magen och
vi måste ta bort det?
(Jag läste precis om att sådant händer)
Jag är så rädd och orolig att jag inte riktigt vågat vara glad.
(Jag läste precis om att sådant händer)
Jag är så rädd och orolig att jag inte riktigt vågat vara glad.
Inte ens än. 5 veckor efter att den stora missfallsrisken försvann.
Jag känner mig som den ensamaste på hela jorden,
jag vill att någon av mina vackra vänner ska vara gravid,
nu, precis samtidigt. Så man kunde dela det med någon.
Jag hoppas det går över, och jag hoppas jag inte kommer minnas att det var fullt lika jobbigt som jag tycker att det är nu... Jag hoppas verkligen det.
Det kanske blir bättre när vi börjar på föräldragruppen sen,
så vi får prata med andra gravida, höra deras rädslor och sånt.
Jag förstår att det inte är lätt för Per att förstå,
Det kanske blir bättre när vi börjar på föräldragruppen sen,
så vi får prata med andra gravida, höra deras rädslor och sånt.
Jag förstår att det inte är lätt för Per att förstå,
eller veta hur han ska bete sig.
.. Och det gör allt värre, för hur mycket jag än vill att han ska förstå, så går det ju inte.
Han kommer aldrig uppleva något liknande.
Nej, idag bajsar jag rent ut sagt på graviditeten och är glad att jag inte har några måsten att göra.
Men just nu?
I helvete att jag njuter.
I helvete att jag njuter.
v. 16
Yepp, idag går vi in i vecka 16, tiden går oerhört snabbt.
Hoppas den fortsätter göra det <3
v.14
Idag går jag in i vecka 14.
Det betyder att det är ca 4 veckor kvar till ultraljudet som är inbokat 28e april.
Vilket i sin tur betyder att valborgsmässoafton inte är längre än 4 veckor bort,
sen är det verkligen vår!
Åter till det jag började skriva om.
Sjukt vad fort tiden har gått, va?
Jag har problem att ha på mig jeans...
Det blir väldigt trångt efter de att jag ätit..
Så mjukisbyxor is tha thing!
Fast just nu sitter jag i klänning..
Kanske borde ta och utnyttja alla mina klänningar som hänger i gareroben,
medans jag kan. ;)
Annars är det väl inte så mycket skillnad ifrån förra veckan,
min energi går upp och ner, vissa dagar sover jag 14timmar/natt och är ändå trött klockan 6 på kvällen,
andra dagar är som igår. Då jag gick på promenad, chitchata med Bia, städade lägenheten samt hade tvättstugan, bakade scones och pluggade som en tok.
Just ja, det är skit bra med tidsinställda inlägg...
Men ingen av er trodde väl iallafall att jag skulle vara uppe såhär dags..?
Näääe, det jag visste.
Tror jag har gått ungefär 1/3 del utav graviditeten, tiden går fortare än någonsin
och jag njuter med vårsolen! Snart är det sommar vänner!! :D
v 12 + 2
Japp i onsdags gick vi in i vecka 13.
Känns som tiden bara flyger förbi.
Vi fick ju veta att vi var gravida 27e januarie.
Var ju som sagt hos barnmorskan igår på inskrivning och gjorde en snabb gyn. undersökning.
Allt verkar bra iallafall, livmodern har växt som den ska o.s.v .
Har även fått tid till första ultra ljudet, om ca 5 veckor.
Ska bli fruktansvärt spännande.
Jag mår bättre och bättre.
eller ja, jag mår inte illa lika mycket.
Men är fortfarande trött och går och lägger mig runt nio-tio på kvällarna.
Jag har inte fått något konstigt sug efter något speciellt men däremot kan jag inte
längre äta godis eller chips utan att kräkas efteråt.
Det tycker jag väl är lite sisådär..
Jag invigde Hannah i en hemlis...
Och nämligen ett namn jag&älsk har diskuterat lite lätt sådära...
Här är svaret ;
Hon glömde Bergqvist-Bäck. Men annars ?
Njaaa, jag vill ju inte göra henne besviken så vi låtsas att
det blir jätte bra... ;) <3
Ny Kategori...
Jag vet att det än är tidigt, och egentligen borde vi inte ha berättat för någon.
Ännu mindre skriva om det.
Men jag måste skriva.
Jag måste få ut mig allt på ett annat sätt än mot Per.
Så eftersom de flesta redan vet
så ser jag ingen fara i att skriva om det.
Jag funderade först på att göra en annan blogg,
så att man kunde välja själv.
Men bestämde mig tillslut för att jag är lat och gör en ny kategori.
It's a new life.
Minst sagt.