Troll
Jag har inte skrivit mycket om det.
Inte pratat med så många om det.
Men det här med mina tänder.
Det tär någotså fruktansvärt på mig.
Jag vill inte träffa folk, vill inte alls.
Bryggan jag har skaver och är obehaglig och gör ont
i mellanåt. Och när jag inte har den i är det för ansträngande
att prata. Jag lespar, orden blir konstiga.
Den framtand som än sitter kvar, gör ont.
Har blivit mycket värre.
Jag kan inte tugga med den. Minsta lilla något kommer imot
gör det ont. Lika ont som det gjorde i början.
Jag vill helst aldrig gå utanför dörren.
Inte visa mig. Inte göra någonting.
Men det funkar ju inte i vardagen tyvärr.
Men jag går ut så sällan jag kan.
Jag längtar något så fruktansvärt till operationen.
Jag vill bara att det ska vara klart, över, färdigt.
Jag vill slippa det här nu.
För mitt humör dras ner något så fruktansvärt
och jag hatar att se min spegelbild.
